Idag är det en dag som det ofta har varit

de senaste 15 åren.

Ensam.

För 15 år sedan gick min sambo och jag isär.

Sedan dess har jag varit ensamboende.

Många gånger tycker jag att det är skönt men

för det mesta är det tråkigt och jag längtar efter min familj.

Men familjen är spridd för vinden.

Mina barn är stora och har egna familjer.

De har sina egna liv och egna bekymmer.

Så nu finns jag här ensjälver.

Utbränd

Åren som har gått har lärt mej mycket om mej själv.

Omkring 94 började min hälsa att bråka.

Jag märkte det genom att jag började glömma saker

att jag inte hittade till dit jag skulle.

Lättretligt och ledsen.

I samma veva kom jag in i klimakteriet och jag trodde att

ja man blir ju lite konstig då och så skyllde jag på hemlängtan.

Så jag sa till min sambo att jag ville flytta hem.

Och ville inte han så flyttade jag ensam.

Så vi flyttade hem.

Väl hemma så var skiljsmässan i gång.

Jag flyttade till en tvåa på min barndoms gata,

fick jobb som timanställd på ett äldreboende.

Så smångingom hamnade jag i Skövde kommun

och bodde och var anställd där tills för ca 2 år sedan.

Eva